Ur min bok Nyfiken – Väck ditt inre geni 

Av alla ljud här på jorden, både i stan och på landet, finns det få som väcker sådan nyfikenhet som en knackning på dörren.

-Albert Einstein

Frågan VARFÖR är för mig som en stor play-knapp.
Jag alltid undrat över saker. Haft ett behov av att utforska, upptäcka och lära mig. Ända sedan jag var liten har olika mojänger fascinerat mig. Hur de fungerar, vad de kan användas till. Varför saker och ting är som de är. Vad olika ord betyder och hur begrepp uppstår. Hur andra människor tänker och vad som inspirerar dem.

Jag har funderat en del över vem jag är. Hur stor världen är egentligen, varför vi människor gör som vi gör. Om det finns sätt som gör att vi kan leva i bättre samklang med varandra. Och varför vi är olika men ändå lika?

En fråga föder fler. Likt en sötma som inte ger med sig. Tills jag hittat biten som stillat den och en tillfredsställelse uppstått. Jag känner mig alltid mer fri efter jag uppnått en insikt och förståelse för något. Som när en kliande känsla eller stramhet lägger sig. En suck uppstår. En lång, skön utandning som kommer ifrån insidan, som ett tecken på att synapserna inne i hjärnan hakar i varandra och flödet i hjärna kan sätta fart. Nästan som ett inre fyrverkeri av ljus.

För mig är det dock inte alltid frågorna som driver mig; utan upptäckterna.

Ibland har jag inga frågor alls. Inga hur då, hur kommer det sig eller varför uppstår. Vilket min erfarenhet vittnar om att jag tagit funderingarna och insamlingen av potentiella svar vidare till nästa fas, reflektionsfasen. Den del av en mental process där jag sorterar, vänder på insikterna och låter de fermenteras en stund.
Att bara ställa frågor blir lätt en stress och en evig jakt. Och jakt är jag inte intresserad av. Att jaga kunskap och insikt är inte rätt väg då nervsystemet inte förstår uppmaningarna då allt trycks in. Det kommer inte in någon luft. Inget utrymme.

Nej, det som driver min nyfikna själ är aha– stunderna. Där förståelse uppstår. Wow. Ok. Och där Insikter tänds. Mhm.  Eureka!

Jag är inte ensam. Varken Pandora eller Eva kunde motstå frestelsen att undra över alla obesvarade frågor. Under millennier rådde en allmän uppfattning att det var saker vi inte skulle försöka oss på att reda ut och förstå. Att vissa svar bara tillhörde en viss elit eller kult.
Jag vågar hävda att historien har ändrats och fler människor fått en drägligare vardag på grund av att någon eller några vågat trotsa rådande norm och utmanat genom att utforska. Testat.
För att stilla kliandet. Mjukna stramheten.

Människans nyfikenhet har länge gäckat filosofer, psykologer och vetenskapen i allmänhet och under de sista hundra åren har vi aktivt studerat varför vi är nyfikna. Vad som driver oss att utforska det vi inte kan, vet och förstår.
Kan vi leva utan nyfikenhet? Är denna egenskap en parasit eller mutation som kan förgöra oss på sikt genom sin outtröttliga drivkraft? Eller är nyfikenhet den egenskap som kan komma att göra skillnad för hur vi ska klara av alla de utmaningar vi står inför som mänsklighet?

Världen vi lever i idag är en helt annan än för tusen år sedan. Ja det är en stor skillnad idag mot bara för tjugo år sedan. Vi står med fötterna i en tid där nyfikenheten är mer vedertagen och allmängiltigt och tillgängligt för fler. Vi har sökmotorer där vi kan leta upp svar på många frågor, lära oss mer. Vi kan uttrycka oss friare. Det är lätt att dela upplevelser och inspireras av andras processer och tankar.  Det finns fler böcker än du och jag hinner läsa under vår livstid även om vi skulle anstränga oss att försöka läsa alla. Verkligheten är den motsatta idag. Idag kan vi drunkna i alla delningar, böcker, hemsidor, serier, dokumentärer och podcasts. Vill du veta något är det lätt att få mer information i ämnet.

Nuförtiden har många av oss flertalet utrymmen att ställa frågor. Och få svar. Kanske inte alltid svar med substans. Men tillika svar. Vi kan förhållandevis lätt få insyn i andra människors liv och tankeprocesser och i allt skrollande och brus har det uppstått något nytt. Ett stiltje. Och den mentala hälsan har ökat.  Flertalet forskningsstudier visar upp att det finns tydliga kopplingar mellan det snabba tempot i samhället och psykisk ohälsa.

Mycket för att vi generellt tänker alltfler färre nya tankar idag. Hur kan det vara möjligt i en värd med så mycket information att tillgå? Vi har nu kommit till en ny fas där vi på andra sätt förstår nyfikenheten bättre och kan börja träna den likt en muskel. Att bli starkare. Men också mer dynamiskt kring hur vi kan använda stress och utmaningar för att utvecklas.

Tiden är inne för oss att verkligen förstå vår nyfikenhet går på denna mänskliga egenskap på djupet. Föra tillbaka nyfikenheten in emot dess rätta essens. Där den blir en tillgång för oss. Som motgift till depression och ångest. Som bensin för kreativitet och innovation. För ökad hälsa och välmående. Som urskiljare vid problemlösning.

/ULRICA