Att ha tråkigt förknippas ofta med att sakna både syfte och mening. Men vi ser även en ökning av passiv aktivitet. Där man blir fast i virala världar där vår hjärna och nervsystem får konstant stimuli men våra kroppar hamnar i stiltje. Detta energiskifte av utmattade sinnen och kroppar å ena sidan och understimulerade kroppar och hjärna å andra sidan ligger till grund för det samhälle vi lever i idag.

Lars F. H Svendsen är professor i filosofi vid universitetet i Bergen och menar i sin bok Långtråkighetens filosofi (Natur och Kultur, 2003) att i ett samhälle där ”det nya” konstant premieras och tålamodet ständigt reduceras, riskerar vi att förvandlas till missbrukare av kickar. Han påpekar att vi hela tiden söker nya förströelser. Allt för att slippa ha tråkigt, allt för att slippa reflektera och tänka efter.

Efter att ha läst Svendsens bok strax efter att den gavs ut fångades jag av att jag aldrig tidigare reflekterat över hur vi i vår kultur aktivt undviker långtråkighet och att vi länge sett den som förödande för vår arts framväxt.Idag känns det återigen aktuellt att bjuda in långsamhet, att ha tråkigt, att sakta in och infinna stillhet. Inte som ett substitut utan som ett komplement. För just nu är det närmast det motsatta som är ett problem: att livet innehåller för mycket, att vi inte hänger med och att alternativen, kraven och valen är för många.

MINDFUL vs MINDLESS?
Långtråkighet, tristess och känslan av att vi inte hänger med i den mångfald som livet har att erbjuda handlar i stort om samma sak: en brist på kontakt, eftertanke och känsla av meningsfullhet. Att vi tappat vår förmåga att vara närvarande i nuet och vi är rädda att missa något, att inte vara tillräckliga.

Men sakta börjar vi ändra kurs. För att vi är tvungna. Och vi ser framförallt att behovet har ökat i samband med Corona pandemin och det oroliga världsläget. Det håller inte längre att hålla fast vid gamla idéer som normer för en värld i rörelse.

Det slår mig att vi människor lätt hamnar i görandets klor när vi glorifierar vana. Som gör att vi förloras i att vara upptagen av uppgifter eller i flykten ifrån dem.

Att ha tråkigt förknippas med att sakna både syfte och mening. Men vi ser även en ökning av passiv aktivitet. Där man blir fast i virala världar där vår hjärna och nervsystem får konstant stimuli men våra kroppar hamnar i stiltje. Detta energiskifte av utmattade sinnen och kroppar å ena sidan och understimulerade kroppar och hjärna å andra sidan ligger till grund för det samhälle vi lever i idag.

Läsa mer? I min bok ÅTERHÄMTNING (ute hösten 2020)  kan du läsa om senaste forskningen om återhämtning, hur vi kan återskapa kraft, använda aktiv återhämtning som mobiliserande träning, vikten av avspänning samt sätt vi kan arbeta med ungdomar och barn i att minska stress och optimera deras avspänning mm.