Tänkande. Hur kan man använda tänkandet som en resurs?
Går det att tänka på hur man tänker?
Och använda tänkandet istället för att det använder oss?

Det finns inte ett tankesätt som är bättre än ett annat utan det vi eftersträvar är en dynamik i tänkandet. Att vi kan använda oss av tänkandets olika resurser. På 60-talet började man dela upp tänkandet i sk. konvergent vs divergent.

Divergent tänkande, också kallat lateralt tänkande, handlar om att skapa flera kreativa lösningar för samma problem. Att man producerar flera eller alternativa svar från tillgänglig information.
Resultatet som följer är ökad ström av nya (innovativa) ideer och variabilitet. Det är ett icke-linjärt, spontant och mentalt tillvägagångssätt som baseras på nyfikenhet. Det är den typ av tänkande som är väldigt vanligt hos barn, där glädjen, fantasin och ett fräscht perspektiv gör att man resonerar mer fritt. Divergent tänkande är viktigt i dagens moderna värld. I ett samhälle som är vant vid att härma liknande färdigheter så kommer man till en punkt där stora företag börjar uppskatta andra förmågor. Andra dimensioner som för med sig kreativitet och vitalitet till deras projekt. En person som kan erbjuda innovation och kreativitet kan därför bli en attraktiv kandidat.

Våra skolor och universitet prioriterar fortfarande ett konvergent typ av tänkande vilket innebär ett tänkande inriktat på att hitta en korrekt lösning. Konvergent tänkande är användbart och nödvändigt vid många tillfällen. Som när vi ska räkna ut formler för att skapa en balansräkning eller beräkna lutningen på en byggnad.

Men vi kan inte se hjärnan som en entitet med klart separerade områden. Faktum är att då en idé uppstår, oavsett om den är genialisk, konservativ, logisk eller väldigt kreativ så använder vi hela hjärnan; inte bara en hjärnhalva eller en zon. Flera.  Tricket är att veta hur man ansluter en idé till en annan. De mest genialiska personerna använder trädliknande tankeprocesser. Med andra ord skapar de anslutningar i båda sidorna av hjärnan, inte bara en av dem. Så det pekar tydligt på att genom socialiseringen lär många av oss att använda tänkande på ett eller få mer begränsade sätt. Vi har satt spontaniteten och kreativiteten åt sidan.

Vi landar alltså i att vi mår som bäst och utvecklas klokare när vi får träna oss på olika sorters tänkande.