UNDRAN över saker – är det av godo?
28 september, 2022
Jag är nyfiken. Jag undrar över saker, reflekterar och utforskar. Ett äventyr för mig är när jag ger mig ut på nya stigar, driven av en nyfikenhet över att försöka förstå mer. Om mig själv, livet eller något speciellt som gäckar mig. Det kan vara ett föremål, en plats, en teori, en film, en företeelse.
Det är inte alltid frågorna som driver mig utan löftet om de kommande upptäckterna. Resan mot en upptäckt, ett svar eller en insikt är fyllt av äventyr där utmaningar och motgångar är del av processen.
En stor del av att bli vuxen handlar om en idé om att allvar och lek inte kan samsas sida vid sida och att vi alltid måste vara säkra på vår sak samt att vi har brist på tid att undersöka. Jag tror att vår uppfattning och strävan efter bekvämlighet är svaret på våra frågor, istället är anledningen till att vi lätt kväver fascination, lust och nyfikenhet.
Nyfikenhet är den inre viljan att veta, utvecklas, vara och är en av våra viktigaste egenskaper visar det sig för utan nyfikenhet har vi inte kunnat lära oss att odla mark, bygga hus, göra upp eld, byggt farkoster och uppfunnit kameran, kompassen och internet. Forskning visar att nyfikenhet är själva motorn i en människas utveckling genom livet. Dock kan vår nyfikenhet lätt bli försvagad om den inte används vilket kan yttra sig som rastlöshet, frossande av fakta eller glorifiering av det som tar oss bort från verkligheten, som droger och alkohol.
TRÄNA NYFIKENHETEN
Nyfikenhet går att träna upp genom aktiv reflektion och vila, genom att träna minnet och sinnet på olika sätt.
När vi blir nyfikna leds sinnet in i förväntan vilket ger ett undertryck dit nya tankar sugs upp. När nya idéer uppstår känner du igen dem eftersom de står i relation till frågorna du har ställt.
En nyfikenhet på nyfikenhet uppstod och jag började söka efter svar på varför man så lätt trycker undan nyfikenhet, vilka konsekvenser det får samt hur och var begrepp som ”Stoppa näsan i blöt ”Nyfiken i en strut” uppstått. Varför nyfikenhet hyllas i vissa kulturer och som något ytterst omoget i andra. Hur kunde det skilja sig så och vad kunde det bero på? Kunde det vara så att min och andras nyfikenhet kunde användas på nya sätt istället för att komma i vägen för oss själva? Handlade det om hur vi tar oss an den? Vilka sätt fanns att träna den?
Jag inledde mer seriösa efterforskningar och intervjuade forskare och sakkunniga inom området och upptäckte att deras fascination över nyfikenhet på nyfikenhet vaknat genom ett stor upptäck eller insikt. Forskaren Francesca Gino vid Harvad Universitetet, visade studier på att denna grundkänsla kan vässas likt en penna så att den kan bli vår främsta egenskap gällande drivkraft, motivation och inspiration. Andra studier visar att denna sträng är kittet som håller vår hjärna frisk och vital samt att nyfikenhetsträning kan öka intelligens, fokusförmåga tillika originalitet i den bemärkelse att man når bättre självkänsla och självförtroende av att mer hitta fram på sin egen stig. Jag märker också på de klienter och grupper jag coachar i nyfikenhet vilken positiv utveckling som sker vid förädling av nyfikenheten. Något som tidningen Forbes också plockade upp tidigare i år:
Nyfikenhet är en kritisk förmåga till transformativ tillväxt och förändring. Nyfikenhetsträning kommer bli huvudingrediensen för klok och hållbar utveckling. För individ och grupp.
Vill du läsa mer?
ARTIKLAR mm:
https://chef.se/nyfikna-chefer-fattar-battre-beslut/
https://podtail.se/podcast/trana-med-shirin/shirin-moter-ulrica-norberg/
https://www.expressen.se/damernasvarld/livsstil/yogalararen-ulrika-norberg-jag-fintade-bort-mig-sjalv-och-landade-i-en-utmattning/